Cebu round two
En liten rapport från Cebu, Filippinerna, såhär en vecka senare när jag har överfört Julies bilder till datorn (min egna kamera har tyvärr gått sönder).
Det här var alltså första dagen på det nya året. Den började lite lätt bakis på en gungande färja och skulle sluta på en avkopplande strand, tänkte vi. Men stranden var full och vi nekades inträde, så vi tog en båt ut till en annan ö.
Det här var alltså första dagen på det nya året. Den började lite lätt bakis på en gungande färja och skulle sluta på en avkopplande strand, tänkte vi. Men stranden var full och vi nekades inträde, så vi tog en båt ut till en annan ö.
Det var ett riktigt paradis! För att komma i land fick vi promenera längs världshistoriens längsta brygga. Det var ett marint reservat, så båtarna fick inte komma för nära.
Vi kom till en strand där vattnet bubblade från små hål i sanden. Det lät som att det kokade, blubb blubb blubb. I de små hålen bodde lika små kräftor och jag kunde givetvis inte hålla mig från att peta lite.
Solen höll precis på att gå ner och vattnet steg långsamt i takt med tiden. Hål på stranden fylldes med vatten ett efter ett och kräftorna kröp ur sina hål medan jag lekte Jesus och gick på vatten. Blubb blubb.
Som alltid i Filippinerna var himlen magisk och vi kunde se solnedgång, stjärnor och en planet på en och samma gång.
Sedan började saker och ting gå snett. Vi satte oss i båten som började driva med vinden, för att mitt ute på vattnet inse att motorn inte längre fungerade. Det hade mörknat och inga andra båtar fanns inom synhåll. Kaptenen lät informera att han inte kunde ringa med sin mobiltelefon och vi lät informera att det kunde inte vi heller. Jaha. Så där satt vi, fem personer i den lilla båten, och drev hjälplöst med de allt större vågorna. Mannen packade upp lite rostbröd från en låda och bjöd oss på "middag" medan månen var det enda som lyste upp den lilla träbåten. Jag vet inte hur länge vi satt där, men det kändes såklart som en evighet. Sedan hade vi tur. En annan båt kom åkandes och vår kapten skrek och lyste med en lampa så att de skulle se oss. Det gjorde de, och vi fick bli bogserade hela vägen in till land.
Sedan fastnade jag i hissen på hotellet och senare i deras nödutgång. Men det är en annan historia. Låt oss bara säga att Cebu än en gång bjöd oss på ett oväntat äventyr!
Sedan fastnade jag i hissen på hotellet och senare i deras nödutgång. Men det är en annan historia. Låt oss bara säga att Cebu än en gång bjöd oss på ett oväntat äventyr!