Ett skevt system
I Korea handlar allt om närvaro. Tre förseningar räknas som att stå över en hel lektion, tio minuters försening räknas som frånvaro och tre missade lektioner gör att man automatiskt kastas ut från kursen och får underkänt. I ingenjörsbyggnden har de till och med tagit det steget längre – en elektronisk närvaromaskin som har stenkoll på dig och din eventuella försening.
Det är en snäv syn på vad lärande är. Alla kan inte fokusera och lyssna på lektionerna – ändå måste de sitta av tiden. Jag förstår att svenska politiker blickar mot Asien för bättre resultat i skolan, men det här är inte framtiden - det är ett gammalmodigt och fyrkantigt system, utformat för den stora massan och inte på något sätt anpassningsbart efter den enskilda individens inlärningspreferenser. Jag hoppas innerligt att det är någonting såväl Korea som resten av världen kommer kunna lämna bakom sig och istället öppna upp för en bredare syn på vad lärande egentligen är. Först då tror jag att fler kommer lyckas bättre i skolan – och må bra samtidigt. Koreanska studenter må prestera bättre än svenska, men de är också utsatta för en helt annan press än vi. Givetvis blir resultaten bättre om man självmant låser in sig i biblioteket över natten, så att man inte har något annat val än att plugga 24/7 (ja, på riktigt, de gör det på mitt universitet). Men är det verkligen klimat att sträva efter?
Nej, säger jag. Jag hoppas att ni håller med.